January 2010
22 posts
det är i alla fall okej för tillfället det är inte lika illa som kunde värre
slemsvampen dictyostelium som uppvisar betydligt fler ädla egenskaper under sin livscykel
textmeddelandet där det står hur mår du det är bara att svara jag mår bra hur mår du det blir som en återkopplad loop som pågår tills det blir dåligt
rubriken om vår tids största nätsexhärva men i vilken tid utom just vår kan det finnas en nätsexhärva
snabbmatstället som skaffat vinlista och el greco-reproduktion handskrivna svarta menytavlor
tiden är förvriden jävla elände vad ska vi göra med den
jag ville inte heller att det skulle bli såhär aldrig hur hamnade allt så snett
du ljög för mig du visste hela tiden du visste hur kunde du bara vänta på att det skulle hända
vänta bara vänta du bara jag glömmer aldrig ett ansikte
jag undrar vad som hände den natten ingenting har blivit sig likt
evakuera laboratorieplanet omedelbart trettio sekunder till isolering
ta dig i akt för det finns andra
ta det för vad det är den del böcker är faktiskt riktigt bra
ett tips från coachen det finns dåliga konsulter och så finns det andra
hör vad jag säger det finns falska profeter och så finns det andra
ett ord i all välmening det finns goda lärare och det finns andra
Sedan dröjer det länge. Den står torr och orörd medan grannen i muggen bredvid åldras som den före. Den återser aldrig munnen eller rockfickans insida men väl en plastpåse med sumpiga teblad, grönsaksrester, några kuvert varav ett i tjockt gultonat papper med lätt doft av lavendel. Endast det kuvertet har fortfarande sitt innehåll kvar, efter läsningen klumpigt ihopvikt och instoppat igen.
Den står i en mugg bredvid i annan färg och form. Den används kanske ett par gånger i veckan, ibland oftare, medan grannen brukas varje dag, slits och fläckas snabbare och byts ut efterhand. Kinder och läppar spänner sig och slappnar av omkring den medan det löddrar och stänker. Själv hinner den inte slitas ner; när den används sista gången står dess strån fortfarande i rät vinkel.
Den ligger i en ficka under en resa till fots, sedan med buss och till fots igen. Fickan öppnas mot insidan av en rock; den ligger tryckt mot bröstkorgen och trängs med ett par lappar och en penna. Den blir smutsig av korn och ludd som sköljs bort av vatten innan den används första gången.
Det fortsätter i ett skåp, på insidan av en dörr med speglar. Där ligger den i en förpackning bredvid tomma buktingar i plasten där det legat en i annan färg men i övrigt likadan, tills den också blir hämtad, bänds och lirkas ur sin förpackning.
Det börjar som det ofta gör med en maskin där delarna sätts samman. En del har gjutits; stråna sätts dit; några andra detaljer av plast; och så lite färg. Den packas tillsammans med andra av samma sort. Allt tjockare lager av emballage läggs till av fler maskiner och tas sedan bort av händer, som hänger upp den bland hyllorna. Efter en tid tar andra händer ner den igen.
December 2009
25 posts
Så fort han blev ensam (alltså först när han gick på toaletten) sträckte han ut handen, spretade med fingrarna och stirrade på ringen. Hela hans arm såg annorlunda ut. Handen hade åldrats. Han höll upp den framför spegeln, bredvid sitt huvud, i höjd med kinden och såg sin spegelbild i ögonen. Den rodnade precis som han själv. ”Här ser du”, sa han åt spegelbilden, ”en som gått och blivit förlovad”.